Lördagen den 7:e juli 2012 firade Kvarnen tioårsjubileum. Samtidigt passade vi på att uppmärksamma Hyssnasonen Claes Johansson som vann OS-guld för exakt 100 år sedan i Stockholm 1912. Detta genom att namnge en väg till hans minne.
Högtidligheterna startade med att Claes barnbarn Ingela Willman berättade om sin morfars matcher och många vinster. Han var även tränare och domare, initiativtagare till Göteborgs Atletklubb där han var med i styrelsen i många år.
GAK representerades av de gamla brottarna Curt Karlsson, Robert Larsson, Sture Karlsson med respektive. Klubben byggde nya lokaler vid Slottskogsvallen där de fortfarande har sin verksamhet. Svenska Brottningsförbundet representerades av styrelseledamot Ingela Andersson, som överlämnade en jubileumsbok: Svensk Brottning 100 år, till Ingela Willman.
Efter dessa tal förrättades invigningen av Claes Johanssons väg med bravur av förra kommunalrådet i Göteborg Göran Johansson. Alla gäster bjöds på tårta och speciellt inbjudna gäster bjöds på sill och potatis. Vier Brillen underhöll med skön musik.
Göta Lejon
OS-brottaren från Hyssna
Claes Edvin Johanson, även kallad Göta Lejon, föddes 1884 i Grips torp i östra Hyssna, nordväst om gården Freabygd. Pappan Johan Reinholdsson var jordtorpare och mamman Johanna Larsdotter väverska.
När Claes var 15 år dog mamman och några år senare började han arbeta som dräng på ett gästgiveri i Bonared. Där arbetade han tills han var 23 år gammal. Under den perioden gjorde han också sin militärtjänst vid Älvsborgs Regemente samtidigt som han började ägna sig åt brottning på allvar.
1912 blev Claes Johansson olympisk guldmedaljör i mellanvikt A (75 kg) i grekisk-romersk stil efter att ha brottats mot finländaren Jokinen i tio timmar. Den så kallade Solskensolympiaden, då Stockholms stadion också invigdes, tillhör brottningshistoriens mest krävande. Solen stekte och värmen plågade brottarna oerhört.
Under sin karriär deltog Johansson i tre OS där han tog två guld i grekiskromersk stil. Han blev svensk mästare tio gånger. Europamästare och (enligt flera källor) även världsmästare. Han segrade i otaliga tävlingar i Sverige och över 200 internationella. Två gånger var han också domare i OS.
Claes gick över 1000 matcher under sina 20 aktiva år och brottades med den tidens alla bästa brottare. Han var också ledare och organisatör i 31 år.
Den allra värsta motståndaren var dock Edvin Fältström, ”det skånska lejonet”. Han var stark, snabb, oförvägen och djärv, enligt Claes.
1914 började han arbeta på Göteborgs Morgonpost, först som korrekturläsare och senare som annonsförsäljare.
1917 bildade han och några likasinnade Göteborgs Gymnastik och Atletklubb. Han tog vid bildandet med sig flera brottare från sin moderklubb ÖIS idrottssällskap.
På 50-årsdagen 1934 hedrades Claes med en stor gala på Lorensbergs Cirkus i Göteborg. En stor del av världs- och svenska eliten fanns på plats för att hylla jubilaren, som själv gick en uppvisningsmatch.
När Claes fyllde 60 år skrev man i tidningen att han ansetts vara världens bästa brottare under sin glanstid. Han hade sin största styrka i parterrbrottningen med en utomordentlig backhammer som bästa grepp och han var en smidig brottare.
Den 3:e september 1949 strax efter klockan 14 avled Claes Johansson av hjärtslag då han sprang efter en buss vid Lilla torget.
1999 invaldes Claes Johanson i det första idrottens Hall of Fame i Göteborg.
Claes som domare.
Text: Julia Collinius
Källor: en klippbok, sporttidningar, dagstidningar, Olympiska och andra böcker, urklipp, privata brev och vykort, diplom, betyg och framforskade uppgifter sammanställda av Claes Johansons barnbarn Ingela Willman.
Reportage i BT: Här lades grunden till två OS-guld
